Arbetet vid lagberedningen

Lagberedningen står utanför den egentliga avdelningsindelningen vid landskapsregeringen. I praktiken fungerar dock lagberedningen som en avdelning.

Vid lagberedningen arbetar vi främst med beredning av författningsförslag, dvs. förslag till landskapslagar och -förordningar. Till det arbetet hör ofta att göra olika slag av utredningar. De författningsförslag som utarbetas vid lagberedningen föredras av den ledamot i landskapsregeringen som ansvarar för det sakområde som berörs i förslaget. För att detta skall fungera sker vår beredning i nära samarbete med de olika ledamöterna i landskapsregeringen.

På lagberedningen arbetar vi däremot inte med egentliga förvaltningsärenden, tex. sådana som består i att handlägga ansökningar av olika slag som allmänheten tillställer landskapregeringen. De förvaltningsärenden som vi handlägger är i huvudsak sådana som gäller vårt eget arbete och vår egen personal.

Verksamheten är sektorövergripande. Mest rör vi oss inom de rättsområden som faller under landskapets behörighet enligt självstyrelselagen. Ofta innehåller författningar dock bestämmelser från många olika rättsområden. Arbetet kräver därför både bredd och djup i kunnandet.

Målsättning

I budgetförslaget för år 1997 gavs en redogörelse för målsättningarna i lagberedningsarbetet. De målsättningarna ligger fortfarande till grund i vårt arbete. Här följer en del av texten (där landskapsstyrelse ersatts med landskapsregering).

Målet har under en längre tid varit och bör också framdeles vara att den lagstiftning som tillkommer är klar och redig liksom även att den kan efterlevas och övervakas. Lagstiftningsåtgärder skall vidtas endast när ett behov kan påvisas. Av betydelse är även att arbeta upp en åländsk lagstiftningstradition så att kunskaper i finska språket (rättsfall och litteratur) inte skall vara en allmän förutsättning för att kunna förstå den lagstiftning som lagtinget antar.

Att ovan nämnda mål bör uppnås kan synas självklart. I praktiken är det dock svårt. Eftersom det är orealistiskt att tänka sig att kommentarer och handböcker som rör landskapslagstiftningen ges ut, är förarbetena till landskapslagarna i praktiken den enda rättskällan. Intresset hos domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra att använda sig av lagtingshandlingarna, häri inbegripet landskapsregeringens framställningar, har ökat vilket givit beslutsfattandet i lagtinget ökad tyngd. Sålunda är det önskvärt att det i landskapsregeringens framställningar och utskottens betänkanden förs diskussioner om principiella frågor och annat som kan tjäna som vägledning för rättstillämpningen.

Med tanke på de resurser som står till buds är det i viss utsträckning nödvändigt att ge avkall på de uppställda målen. Detta är dessutom en direkt konsekvens av de principer som gäller tolkningen av EG-rätten och därigenom också EG-baserad nationell lagstiftning. Det arbete som består i att från lagtinget till landskapsregeringen delegera den i huvudsak endast formella normgivningsmakten i t.ex. livsmedels- och fordonstekniska frågor bör därför fortsätta, och blankettlagstiftning är på sådana områden i de flesta fall mest ändamålsenligt. Också på andra områden där kunskap eller vilja saknas att bygga upp en självständig lagstiftning kan bruket av blankettlagstiftning ökas. En viss försiktighet måste dock iakttas på områden där lagstiftningen i huvudsak riktar sig till allmänheten.

 
Sök i landskapsregeringen:
  
Det här arbetar avdelningarna med.

Sök ämnesord


Ålands lagting
Åländsk lagstiftning